.

Jaha, då var man gravid för andra gången och inte fan är denna graviditet ens i närheten så mysig som första var. Stor, otymplig, osmidig, anfådd, svettig, täpt i näsan, foglossningar från djupet av helvetet, ryggproblem, sömnproblem, huvudvärk, illamående, åderbrock.. och snart kommer väl bristningarna också.
Nej, helst av allt så hade jag lämnat sambo, barn (och foster) hemma och dragit ut och rest till något varmt ställe, gått på gaybar, rökt en massa cigaretter och festat lös till tidig morgon.

Men som en god mor får man väl inte ens tänka tanken?

Men istället sitter jag stationerad här, ensam, uttråkad och rastlös och det fullkomligt regnar kommentarer över mig som "men passa på att myyyyysa nu, det ska vara mysigt att vara gravid" - jaha har du varit det eller?!

Folk är tröga. Hur jävla mysigt går det att ha det med alla mina besvär? Och tyvärr blir jag inte uppiggad av alla hurtiga jävla gulligull-kommentarer, nä jag blir faktiskt bara ännu mer BITTER!

Fuck you yllekofta, när och om du går igenom det jag går igenom (vilket jag givetvis hoppas) så kan du komma med dina bajsnödiga tips till dig själv. Var inte orolig, jag ska påminna dig.


Och bara en sak till. Kan folk börja visa lite hänsyn på bussen tack?


/less på alla idioter och den här omysiga graviditeten.